Mrakus.s blogg

Här kommer en liten historia med glimten i ögat om livet i de hälsingska skogarna och den lokala stoltheten i Ljusdal.

Den stora världsmetropolen

Det var en solig lördag på köpingen i Ljusdal. En turist från Stockholm hade gått vilse och stannade en lokal gubbe i keps utanför Systembolaget för att fråga om vägen.

– Ursäkta, sa stockholmaren och rättade till sina dyra solglasögon, jag letar efter stadens centrum. Var händer allt det roliga?

Ljusdalsbybon tog god tid på sig, spottade ut en snus och tittade upp mot himlen som om han läste väderleksrapporten i molnen. Sedan pekade han långsamt mot rondellen.

– Jo du, ser du den där rondellen där borta? Det är vårt hjärta det.

Stockholmaren såg skeptisk ut. – En rondell? Okej... men vad gör man här på kvällarna då? Finns det något nattliv?

Gubben lyste upp. – Jajamen! Här i Ljusdal har vi ett väldigt unikt nattliv. Vi har faktiskt en egen "Ljusdals-triathlon".

Turisten blev genast intresserad och tog fram sin mobil för att anteckna. – Jaha! Är det simning, cykling och löpning?

Gubben skakade på huvudet och flinade: – Nej, nej. Det är betydligt tuffare än så. Det handlar om att:

1. Lyckas backa med släpvagn utanför Järnhuset utan att svära.

2. Försöka förklara för en utomstående varför bandy egentligen är mycket viktigare än syre.

3. Och sist men inte minst – att ta sig hem från folkparken utan att bli bjuden på hembränt av en avlägsen kusin.

Stockholmaren skrattade nervöst. – Men du, jag hörde att det kallas för "Ljusdal – den glada köpingen". Är alla verkligen så glada här?

Gubben tittade på honom med ett finurligt leende. – Vi är jätteglada! Särskilt när tåget mot Stockholm rullar ut från stationen... för då vet vi att vi får ha det här paradiset för oss själva ett tag till!